Glada amatörer

Läste i Expressen häromdagen att läsarna genomskådat medias försök att blåsa upp Kalla till en världsstjärna. Själv satt jag med en stor fejkad överraskad-min, när jag hörde att superstjärnan tappat stort på den avslutande tremilen. Nähä?

Egenskaper som snällhet, trevlighet, humor osv värderas högt. Med all rätt. Men i idrotten är allt detta irrelevant och allt, verkligen ALLT, handlar om att prestera. Det är naturligtvis lättare att sympatisera med någon som är snäll o söt och ger ett trevligt intryck i intervjuer - men jag ser hellre en ful, egoistisk o arrogant tjej köra 3 mil i våra blågula färger så länge hon vinner och spöar skiten ur häxorna från de andra länderna.

Samma sak har vi sett gång på gång i svenska fotbollslandslaget. Edman är enl ryktet en trevlig och pratsam kille och därmed väldigt omtyckt bland våra sportjournalister - därför blundas det för att han har levererat noll och nada på planen.

Allbäck framställdes som en forward i världsklass som alltid levererade. Det ledsamma är att om man kollar statistik, så har Super-Mackan ett hyfsat målsnitt, men målen kommer nästan enbart i matcher mot uselt motstånd alt när laget redan leder med ett par bollar. Men han var göteborgskt trevlig i pauserna iaf.

Jag såg en gång en jonglör som hade 7 bollar i luften samtidigt, han var dessutom rätt rolig. Kan man nominera honom till Jerringpriset?