Försäkringskassan som förebild?

Det tog mindre än en dag på plats i El Kantaoui innan jag och mitt resesällskap blev kallade "juniorerna". Med 33 genomförda jordsnurr i bagaget så är det lite svårt att bestämma hur man ska förhålla sig till att bli kallad junior. Men det ger en ganska tydlig vink om övriga resedeltagares antal tillryggalagda levnadsår.

Jag valde att ta det som en komplimang.

Tunisien är ett rätt intressant land på många sätt. Flera sätt är bra men några är negativa. Vädret är perfekt för golf och det mesta är ganska billigt, undantaget är utländsk sprit - en liter Absolut kostade i affären runt 126 dinarer vilket motsvarar ca 720 svenska riksdaler. Lite väl maffigt va? Har flarran åkt limo från Åhus till hyllan i butiken?

Svensk vodka är väl dock sällan huvudskälet till att besöka Afrika så det kan man lätt bortse ifrån när man utvärderar prisnivån.

Ett bra sätt att på förhand testa om man kommer att gilla Tunisien är att ta kontakt med Försäkringskassan i Sverige. I Tunisien fungerar nämligen det mesta ungefär som hos Försäkringskassan - man ser på allt ur ett micro-perspektiv och man är totalvägrare av helhetssyn och logik. Kundservice är dessutom ett okänt begrepp.

Ja, jag är fortfarande bitter på hur F-kassan hanterade mitt bostadsbidrag 1999.

En av dagarna spelade vi 18 hål på förmiddagen och tänkte lira 18 till efter lunch. Efter en del förhandling lyckades vi få okej från damerna i receptionen att lira kl 14. Det var folktomt på banan och greenfee'n ingick i resan, men att gå ut innan kl 14 var totalt förbjudet enl reglerna, så det blev att vänta.

När vi lirat klart första hålet så kommer en kontrollant o vill se vår "ticket". Vi förklarar att vi är här med Easton Golf och därmed får spela fritt och att receptionen gett oss klartecken att gå ut kl 14. Han förklarar att det säkert stämmer, men att han vill se vår biljett.

Det är nämligen hans jobb att kolla biljetterna.

Återigen försöker vi förklara att receptionen inte gav oss någon biljett, utan bara sa att det var ok att spela. Kontrollanten förklarar då att vi måste ha en biljett. Det är ju trots allt hans uppgift att kolla att alla har biljett.

Det är fortfarande helt folktomt på banan.

Kontrollanten fingrar nervöst på en mobiltelefon och vi ber honom ringa receptionen för att verifiera att vi har rätt att lira. Han vägrar. Det är inte hans jobb att ringa, dessutom har han inte numret säger han. Hans jobb är att kolla biljetterna.

När vi inser att han är obeveklig, så ber jag honom skjutsa mig till receptionen för att hämta en biljett. I receptionen dyker nästa problem upp. Den ovänliga damen bakom disken har ingen aning om hur man skriver ut en biljett utan att betala ny greenfee. Hon får ringa till huvudkontoret. Irritationen är tydlig över att jag stört henne i sitt arbete, som inte verkar inkludera att ta hand om gäster.

Till sist får jag dock vår obligatoriska biljett. Biljetten är i A5-format med karbonkopia. Äkta Försäkringskassan-style! Kontrollanten är nu hur nöjd som helst, släpper av mig hos de andra och skriver en kråka på biljetten o låter mig behålla kopian.

Det har väl gått iaf en halvtimme och fortfarande ingen annan golfare i sikte. Det är flera hål kvar innan vi stöter på den sneda fransmannen och den cigarrökande tunisiern, men det är en annan story.

Leta upp skyddsglasögonen för inom kort kommer en utvärdering av Easton Golf och deras personal.