Vem & varför?

Jänkarna Connelly, Lehane & Brown är för tillfället tillsammans med norske Nesbö mina favoritförfattare. Just nu är det Nesbös sjätte bok i serien om Harry Hole som ligger på nattygsbordet, Frälsaren.

Ett författarnamn som dock förmodligen aldrig kommer att hamna vare sig på mitt nattygsbord eller i min bokhylla är Lars Kepler. Det handlar egentligen inte om bokkvalitet utan om irritation över årtiondets lamaste lansering.

Snacka om tröttsam marknadsföring! Lite som de där konstnärerna som titt som tätt ska bo i en glasbubbla, glödlampa eller akvarium mitt i någon stad under några dagar helt utan mening.

Med mycket möda o stort besvär lyckades man någorlunda hålla liv i mystiken om vem denne Lars Kepler var i samband med släppet av debutboken Hypnotisören i somras.

Redan innan släppet så gick man ut med att Lars Kepler var en pseudonym och försökte därigenom skapa ett massivt intresse hos de oinvigda av att ta reda på vem som ligger bakom den skrivna skapelsen.

Är man för konspiratoriskt lagd om man omgående drar slutsatsen att boken är medioker å detta bara var ett sätt att dra bort uppmärksamhet från detta faktum?

Undrar hur mycket pengar förlaget gödslade tidningar och övrig media med för att frågan "vem?", som max en handfull svenskar var allvarligt intresserade av att veta svaret på, skulle konstant ältas under några veckor?

Den ena kulturpersonligheten efter den andra kom med kvalificerade gissningar, men jag tycker Leif GW Persson uttalande i TV4 var skönast:

"Jag har ingen aning, men det är någon som vet väldigt lite om polisarbete."

En riktigt skön känga till en uppstickande författarkonkurrent inom kriminalgenren.

Det hade dock varit ordentligt fräckt om personen bakom Kepler hade haft distans nog att hålla sig för evigt anonym. Vilket respektabelt ställningstagande det hade varit att endast låta sina verk tala!

Men suget efter berömmelse, gratismiddagar & en chans att komma med i "Här är ditt liv!" är för stort och helt enligt lanseringsplanen så trädde den mystiska författaren fram, eller rättare sagt författarparet eftersom de var två till antalet. Jag har redan glömt vad de hette.

Jag misstänker att man hoppats att avslöjandet skulle bli en big bang, men det kändes mer som en våt kinapuff när Bill & Bull trädde fram. Kanske skulle man levererat ett antal högkvalitativa böcker innan avslöjandet för att få någon utanför kulturjournalistskrået att bli intresserade?