Walk the talk

I januari reflekterade jag över de enorma förväntningar som fanns när Obama svors in som ny president i indianernas och cowboysarnas gamla land.

Jag tyckte förväntningarna var en smula överdrivna - det verkade som om vissa trodde att frälsaren nu var här och drömmen om paradiset skulle förverkligas.

Men jag kanske måste dra tillbaka min skepsis nu när Obama, tio månader senare, kammar hem Nobels Fredspris. Otroligt snabbt marscherat att göra så enormt mycket för freden på ynka 300 dagar! Imponerande!

Eller? Njae, han får alltså inte priset för att han har åstadkommit någonting - han får priset för sina visioner om fred och en kärnvapenfri värld.

Juryn förklarar att man även gjort så i tidigare fall, för att ge personen en hjälpande knuff i genomförandet av visionerna. Men vad händer den dagen då bossen över världens mest kärnvapenbestyckade land lyckas genomföra sina storslagna visioner om vita duvor och igenkorkade gevär? Får han priset en gång till då?

Den dagen är han ju odiskutabelt värd utnämningen.