Positivt överraskad på bio

Bättre sent än aldrig. Jag hade som plan att se Max Payne och Madagaskar 2 redan i november förra året, men ibland går det inte riktigt enligt plan.

SF valde att endast visa Max Payne på otillgängliga biografer långt ut i förorten (läs Heron City) när jag tänkte gå. SFs val kanske inte är helt svårt att förstå så här i efterhand, då Max Payne är en ganska ordinär actionrulle om inte man har tillbringat ohälsosamt många timmar med tv-spelet som filmen bygger på.

Det har jag.

Det var ett bra tag sedan jag lirade Max Payne på PS2, men filmen gav en hel del sköna flashbacks och jag tycker filmskaparna har lyckats ganska bra med att återskapa den kalla råa stämningen i spelet. Nu är väl inte det årets bedrift i filmbranschen iofs, då tv-spelet redan från början är uppbyggt med en stark filmkänsla och när man lirade kändes det mer som att ha huvudrollen i just en film än att vara en karaktär i ett tv-spel.

Å ja, visst kom det några sköna actionscener i slo-mo och hagelbrakaren gick varm.

Madagaskar 2 är en helt ok animerad film. Inte den bästa, men den får klart godkänt. Den är full av lysande skämt och det är välbalanserad mix av karaktärer där alla bidrar.

Stieg Larsson's tre böcker om Blomkvist och Salander är ju stora succéer och nu visas filmatiseringen av den första boken på biograferna runt om i Sverige. Jag vågar nog gissa på att även filmerna kommer att bli succé.

Jag har läst böckerna o gillar dem. Det kanske var därför jag var lite orolig inför filmen - det är svårt att omsätta bra böcker till bra film. Svenska filmer är jag dessutom alltid lite skeptisk till och tyvärr är det få gånger som jag blir positivt överraskad.

Men jag är mycket nöjd med att jag slipper känna mig som en överpretantiös kulturreporter på SVT och hävda att boken är mycket bättre än filmen. Eller jo, boken är nog bättre än filmen trots allt, men filmen är helt ok - den är t o m bra. Trots 2,5h film så hade man varit tvungna att utelämna en hel del från boken, men allvarligt talat var inte så mycket som man saknade.

Inte riktigt samma hysteri som Sagan om Ringen trilogin, men visst ser man fram emot Flickan som lekte med elden.