Tomtesäsong

Så här i lackande tider är det högst aktuellt med tomtar. Man kan fundera en extra stund hur logiken går ihop när det gäller just begreppet "tomte".

Tomte - [1] kommer på julafton o delar ut julklappar till alla snälla barn. Figuren är alltså en god karaktär och framförallt verkar han ha ruskig koll, dvs han vet vem som varit snäll resp inte snäll, samtidigt som han har koll på varje snällt barn önskar sig. Imponerande.

Tomte - [2] figur som inte har koll på någonting o svamlar om det mesta. Dyker upp i många skepnader under hela året och praktiskt taget överallt.

Det är allmänt vedertaget att tomten (den snälla och allvetande) är skattskriven i Finland, i finska Lappland närmare bestämt. Visst motstånd har väl denna ännu obekräftade uppgift mött från svenskt håll, men jag tycker vi svenskar ska vara storsinta och låta finnarna agera värd för tomten.

I Sverige har vi redan alldeles tillräckligt med tomtar.

Vi har ju ett läskigt stort julfärgat parti som lussat runt hela hösten med diverse misslyckade rim och ogenomtänkta önskelistor, tex önskade de sig två biltillverkningsföretag att äga och pyssla om. Nu har ju som tur är den riktiga tomten koll och utav denna önskning blev det inget.

Varför skulle ett statligt ägande lyfta två företag som tillverkar produkter som marknaden inte efterfrågar? Naturligtvis kan det finnas arbetsmarknadsrelaterade behov av tillfälliga nödlösningar av kapitalinjektionskaraktär, men huvudfokus måste naturligtvis ligga på att få till efterfrågade produkter för att långsiktigt säkra överlevnad - inte på ägarstrukturerna.

En klöveridisslande tomtetrupp kräver att a-kassan ska göras obligatorisk. Finanskris och allmän lågkonjunktur försätter människor i arbetslöshet och har man inte den försäkring som A-kassan innebär, så drabbas man hårt ekonomiskt. Truppen ser 3 kategorier som står utanför a-kassan - 1, De som är säkra på att ha jobbet kvar (behöver inte) 2, De som är motståndare till systemet (vill inte) och 3, De som känner att de inte kan avsätta de hundringarna det kostar i månaden (kan inte).

Okej, om man inte "behöver" vara med i a-kassan eller tycker att systemet suger och därmed inte vill vara med - varför ska man då tvingas in i karusellen genom att den görs obligatorisk?

Kan inte människor få göra egna val baserade på sina egna unika livssituationer?

Sympati känner man naturligtvis för de som lever på gränsen och inte känner att de kan avvara 300-400kr per månad, men inte blir det bättre av att de helt plötsligt MÅSTE pyttsa in i potten, eller? Möjligen vinner de lite avslappning eftersom de inte behöver fundera längre.

A-kassan måste ses som en försäkring, precis som vilken försäkring som helst. Det kan säkert kännas drygt att efter 40 år i sin villa räkna ut att man betalt en mindre förmögenhet för en brandförsäkring och inte fan har hushelvetet brunnit ner en enda gång!

Låt oss hoppas att tomten har med sig lite sunt förnuft i sin säck på sin resa genom Sverige!