För ett rätt bra tag sedan, så häktades ett gäng finansvalpar misstänkta för grova insiderbrott. Killarna har fått riktigt klatchiga namn i media, så som Cevian-mannen, Nordea-mannen, Carnegie-mannen uzw - vilket jag tror deras fd arbetsgivare finner synnerligen stimulerande. Eller inte...
Nu har precis rättegången, kallad insiderrättegången av bevakare, dragit igång och den ska faktiskt bli rätt intressant att följa. Bevisbördan kommer att bli ruskigt tung & svår för åklagaren och en fällande dom är långt ifrån bergsäker - trots att det mesta lutar åt att de är lika skyldiga som Anna Book är i Fallet med den försvunna gräddbullen.
Jag grundar min högst spekulativa gissning på deras skuld på uppgifter, som ihärdigt cirkulerat i olika media sedan häktningen, om att;
En av de misstänkta "förvarade" några hundratusen i en bilbarnstol.
En av de misstänkta hade 3 miljoner i cash i en pappkartong i sin bostad.
Frugan till en av de misstänkta hivade ut en kontantkortsmobil genom fönstret, när lagens långa arm kom på besök för husrannsakan.
Är ovanstående korrekta referat från verkligheten så tyder det väl rätt hårt på att det är något som inte stämmer och det är annat än vitt mjöl i säckarna? Ingen oskyldig, som dessutom arbetar med att förvalta kapital, hanterar väl sina surt förvärvade pengar på det sättet? Speciellt om man har ett track-record på 2500% i sin portfölj senaste tiden...
Man blir alltid trött på jönsar som ska springa in å sabba fotbollsmatcher o andra arrangemang titt som tätt, men ibland är det svårt att inte dra lite på smilbanden.
TV på nätet är grymt. Tokgrymt. Å jag förväntar mig att det bara ska bli bättre o bättre.
Det är befriande skönt att slippa styras av tablåer eller slippa slita sitt hår för att man missar sista avsnittet av den där sköna serien man följt slaviskt i ett halvår.
Jag är fortfarande irriterad för att jag inte sett klart sjätte säsongen av "24" pga att inspelningen brakade ihop på avsnitt 18.
Det borde vara självklart man ska kunna kolla på favoritteveprogrammet när man själv har tid o lust!
Det annars lite gråa SVT ska ha mycket beröm för att man ligger i framkant när det handlar om tevetjänster på nätet. Jag följer just nu första säsongen av TruBlood på SVT Play och det är klockrent att kunna trycka igång ett avsnitt närsom, istället för att ha en fast tid i veckan att passa.
Även TV4 (fotbollskanalen.se) ska ha pluspoäng för att de levererar så mycket fotboll på webben.
När jag växte upp under 80-talet var utbudet av fotboll på teve tragiskt. Man såg på texttv (sidan 377) att ens favoritlag hade vunnit med 1-0 och hade man sedan riktig röta så kunde Sportnytt visa ett 30-sekundersinslag från matchen senare på kvällen. Missade man dessa gyllene sekunder, så hade man för all evig framtid bränt sin chans att se målet överhuvudtaget.
Nu kan du se målet på nätet ett par minuter efter att nätet rasslat på arenan och exakt hur många ggr du vill.
Jänkarna Connelly, Lehane & Brown är för tillfället tillsammans med norske Nesbö mina favoritförfattare. Just nu är det Nesbös sjätte bok i serien om Harry Hole som ligger på nattygsbordet, Frälsaren.
Ett författarnamn som dock förmodligen aldrig kommer att hamna vare sig på mitt nattygsbord eller i min bokhylla är Lars Kepler. Det handlar egentligen inte om bokkvalitet utan om irritation över årtiondets lamaste lansering.
Snacka om tröttsam marknadsföring! Lite som de där konstnärerna som titt som tätt ska bo i en glasbubbla, glödlampa eller akvarium mitt i någon stad under några dagar helt utan mening.
Med mycket möda o stort besvär lyckades man någorlunda hålla liv i mystiken om vem denne Lars Kepler var i samband med släppet av debutboken Hypnotisören i somras.
Redan innan släppet så gick man ut med att Lars Kepler var en pseudonym och försökte därigenom skapa ett massivt intresse hos de oinvigda av att ta reda på vem som ligger bakom den skrivna skapelsen.
Är man för konspiratoriskt lagd om man omgående drar slutsatsen att boken är medioker å detta bara var ett sätt att dra bort uppmärksamhet från detta faktum?
Undrar hur mycket pengar förlaget gödslade tidningar och övrig media med för att frågan "vem?", som max en handfull svenskar var allvarligt intresserade av att veta svaret på, skulle konstant ältas under några veckor?
Den ena kulturpersonligheten efter den andra kom med kvalificerade gissningar, men jag tycker Leif GW Persson uttalande i TV4 var skönast:
"Jag har ingen aning, men det är någon som vet väldigt lite om polisarbete."
En riktigt skön känga till en uppstickande författarkonkurrent inom kriminalgenren.
Det hade dock varit ordentligt fräckt om personen bakom Kepler hade haft distans nog att hålla sig för evigt anonym. Vilket respektabelt ställningstagande det hade varit att endast låta sina verk tala!
Men suget efter berömmelse, gratismiddagar & en chans att komma med i "Här är ditt liv!" är för stort och helt enligt lanseringsplanen så trädde den mystiska författaren fram, eller rättare sagt författarparet eftersom de var två till antalet. Jag har redan glömt vad de hette.
Jag misstänker att man hoppats att avslöjandet skulle bli en big bang, men det kändes mer som en våt kinapuff när Bill & Bull trädde fram. Kanske skulle man levererat ett antal högkvalitativa böcker innan avslöjandet för att få någon utanför kulturjournalistskrået att bli intresserade?
Vi har en ny ledare i racet om titeln "Dummast i år"! Å jag tror på fullaste allvar att alla eventuella utmanare får svårt att komma förbi, men man vet aldrig.
En allsvensk fotbollsmatch spårade ur i måndags på Stockholm Stadion. Det är väl ungefär den femtielfte gången några utvalda stjärnor i hjärntrusten på läktarna får för sig att förstöra för alla andra.
Två genier väljer att ta en promenad rakt över den kritade gräsmattan mitt under brinnande match. En promenix som lett till fängelsestraff om den skett på brittiska tuvor.
Näe, man vill ge sig på en MFF-spelare, Rick Kruys, som på väg att slå en hörna gjorde "hysch-tecken" till en del av hemmapubliken som skrek trevligheter åt den lille holländaren. Detta uppfattades som enormt provocerande och var ett grovt intrång i publikens yttrandefrihet.
Hyschande mer eller mindre tvingade några utsatta åskådare att spontant kasta in mynt och flaskor på planen i rent självförsvar. För två speciellt illa berörda offer satt obehagskänslorna kvar en bra stund, tills de bestämde sig för att den ovan nämnda promenaden kanske skulle hjälpa.
Ett tips till den säkerhetsansvarige - om du kommer på en skitbra idé på fyllan, gå hem o nyktra till i minst en dag innan du beger dig ut i media för att berätta om den. När du nyktrar till så kommer du inse hur fenomenalt ogenomtänkt hela spektaklet är och du kanske till och med kan framkalla några minnesbilder, från en match i Malmö i våras, av hur DIF-spelaren Rajalasko firade sitt 1-1 mål.
Just det - med ett hyschande finger mot motståndarsupportrarna.
"Har du hört den förut?" är en klassisk teveproduktion från tiden då kanalalternativen var få och kvalitetsprogrammen om möjligt än färre.
Ni vet den tiden då ikoner som Staffan Ling, Ingvar Oldsberg & Ewert Ljusberg räknades till de roligaste någonsin på svensk TV och Luton-Oldham kunde vara veckans match i Tipsextra.
Jag kom att tänka på det banbrytande programmet, när jag läste att ytterligare en delegation ur svenska Mensa åkt utomlands och "bara-kollat-några-mail-&-barnen-spelat-lite-på-internet" med resultatet att en räkning på en kvartsmiljon kom som ett brev på posten.
Imponerande att detta fortsätter hända 2009.
Extra oroande att det är en egenföretagare som har så taskig koll på sina kostnader, men den stora frågan är om han kommer att dra av för barnens surfande i företagets deklaration?
Trots en rätt rörig hemsida, så lyckades jag på mindre än 5 min ta reda på att det kostar blygsamma 120 SEK/MB att surfa på sitt mobila bredband från Telia när man befinner sig på intellektuell återhämtning i Turkiet. Som grädde på moset hittade jag följande uppmaning fr operatören:"Tänk på att det kan bli kostsamt att surfa med mobilen eller mobilt bredband utomlands."
Snordyrt - javisst, men vem åker till Turkiet för att lira yatzy på blip.se?
Efter nittionio mer eller mindre meningslösa inlägg kanske det är dags att höja nivån och skriva något vettigt i det hundrade? Eller njae...
Ett populärt sätt att fira en milstolpe är att sätta sig i fotöljen med en whiskey (gärna en Laphroaig) och nostalgiskt titta tillbaka på det som varit - men dessvärre är det svårt, för att inte säga omöjligt, att hitta några tårframkallande inlägg i röran av ämnen som usla Bolton-anfallare, populistiska ex-ministrar, prisvinnande Cavor & förvirrade resenärer.
Så i detta fallet är det nog bättre att se framåt o glömma det som varit - å det fina i kråksången är att en skvätt Laphroaig passar utmärkt även vid valet av denna strategi.
Vad har då kristallkulan att förtälja om den förhoppningsvis ljusa framtiden? Tja, allvarligt har jag ingen större aning - jag går helt på inspiration och hoppas fortsätta stöta på många ämnen att älska att hata eller helt enkelt bara älska. Jag ska dock försöka lägga mer tid på utvecklingen av det språkliga, då det var själva tanken med att börja skriva från första början - å jag känner att jag slappat lite på den fronten på sistone.
